Så nära, men ändå så långt borta…

Det som kunde bli en perfekt biokolproduktionsdag slutade med att 1/3 av produktionen bokstavligen gick upp i rök! Men vi tar det från början…

05:44 är en perfekt startposition intagen – en skorsten av prima, kasserade kilar från en industrianläggning (kostnadsminimering):

DSC00953

05:55 har jag lyckats tända på tidningspappret och det börjar ta fart i skorstenen:

DSC00954

05:59 brinner det rejält i skorstenen och den kommer efter ett tag att rasa och blir då basen i efterföljande eldning av mindre torra grenar:

DSC00955

Plåtarna finns till för att minska på värmeförlusterna från glödbädden till omgärdande kalla jordmassor. En skulle ju helst ha en stålgryta med volymen 1 kubikmeter, men en sådan är inte riktigt lika billig som lite plåtbitar…

07:36 ser det ut såhär i gropen.

DSC00956

Grenarna lämnade sina respektive stammar för sisådär 14 månader sedan och har inte direkt legat och torkat under tak sedan dess… Det tar längre tid att få grenarna att börja brinna ju blötare de är – ganska självklart eller hur? Konsekvensen är inte lika uppenbar – jag får vänta längre tid innan jag kan lägga på nästa lager – min tidseffektivitet sjunker. Tur att det finns ett dass att riva fem meter bort och att jag därmed kan använda väntetiden till något “vettigt”.

14:55 är dagens eldning och efterföljande släckning genomförd. Isbiten verifierar att jag startat produktionen så tidigt som möjligt på säsongen – när det finns vatten i flytande form på fastigheten.

DSC00958

Järnröret i bakkant används för att få ner vatten till botten av glödbädden vilket gör att den då bildade ångan partiellt aktiverar närliggande biokol – alltså renar porerna i någon mening. Den aktiva kol som går att köpa för olika reningsprocesser mm aktiveras vanligen genom högtempererad ånga och koldioxid. Denna process ökar porositeten (renar/förstorar porerna) och den specifika ytan vilket i sin tur ökar adsorptionsförmågan.

Dagen efter kl 11:36 har uppskattningsvis 120 l(!!!) biokol oxiderat bort som en följd av otillräcklig kylning dagen innan.

DSC00960

Det var alltså en krater (det grå i bakkant), som det rök ur, när jag anlände till torpet för att paketera biokolet dagen efter den stora produktionsdagen. Jag drog mig då till minnes hur det i instruktionerna för rökfri eldfrontskolning uttryckligen står att en ska fortsätta hälla på vatten tills den översta biokolen flyter för att då kyla den kolen uppifrån. Men jag hade för lite vatten för att göra på det sättet. Fyttifaalingen för att ha dåligt med resurser! Jag hinkar ju mitt vatten till denna eldningsgrop från antingen regnvatteninsamlingstunna eller cirkulationsslangen från vår grävda brunn. Jag hade helt enkelt samlat på mig för lite vatten. Det misstaget kostade mig biokol till ett värde av ca 800 kr. Nu blir det till att gräva en grop som är lägre placerad än vår stora regntunna så jag nästa gång förhoppningsvis har en kubikmeter vatten att släcka med…

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *